Det ska fan vara EU-kritiker

Junilistan
2009-05-30
Nils Lundgren

Det ska fan vara EU-kritiker!
Igår blev jag intervjuad av SvD:s reporter Fredrik Mellgren om fusk och fel i EU-samarbetet. Det verkade högst rimligt att ta upp en sådan fråga med mig, som har varit förste vice ordförande i EU-parlamentets budgetkontrollutskott i fem år, som har avslöjat omfattande fusk i Regionkommittén (det blev en fråga för belgisk polis) och som ledde en parlamentarisk delegation till Bulgarien ifjol och skrev en rapport som nu har lett till ytterligare strypning av penningflödet till detta land. Jag svarade utförligt på många frågor.

Idag kan man läsa resultatet i SvD, sid 6. Där återges intervjuer med alla partier utom Junilistan (och Vänsterpartiet). En av de citerade parlamentarikerna säger, enligt journalisten, exakt det jag sa. Det måste naturligtvis vara en fullständig slump, men är det verkligen en slump att den svenske EU-parlamentariker som i fem år har haft mest inblick i och mest inflytande över frågorna om fusk och fel i EU intervjuas utförligt, men förtigs?

Jag får då och då höra av journalister (ibland i rätt triumferande ton), att man inte har sett mycket av Junilistan under de gångna fem åren. Förklaringen är naturligtvis att medierna inte rapporterar särskilt mycket om vad som händer i EU-parlamentet under oxveckorna. Då är det EU-kommissionen och rådet som märks, om EU alls är i blickfånget. De övriga svenska partierna syns i offentligheten, därför att de agerar i Sveriges riksdag och kommuner. Deras göranden och låtanden i EU-parlamentet har det inte synts något om. Nästan ingen svensk väljare kan säga vilka svenskar som sitter i EU-parlamentet, men om man kollade, skulle jag gissa att Junilistan ligger bättre till än de andra.

Men hur som helst med detta. Nu är vi inne i de sista dagarna i kampanjen inför valet till EU-parlamentet och medierna är fulla av material om de vad de svenska parlamentarikerna har gjort och vill göra. Att Junilistan behandlas så här, åtta dagar före EU-valet, kan inte förklaras på något rimligt sätt. Däremot på ett orimligt.

Bredvid fusk-och felartikeln finns en stort upplagd artikel om opinionssiffrorna inför EU-valet. Den feta rubriken lyder:

Mörkt läge för förra valets raket
Junilistan utan EU-plats tror statsvetare

I ett sammanhang är Junilistan intressant, i ett annat inte. Man merkt die Absicht, skulle min historielärare ha sagt?

Ja, ja, jag vet. Vänner och bekanta i media- och PR-världen predikar alltid att man inte får kritisera medierna. Det gör bara ont värre. Granskarna är lättsårade och vill inte själva granskas.

På något sätt har jag svårt att acceptera det. Branschen försvarar sig alltid med hjälp av uttrycket ”medialogiken”, ett vagt begrepp som anses räcka för att möta varje form av kritik.
Jag tror det behövs en öppen debatt med deltagare utanför journalistkåren. Publicistklubben i all ära, men, men. Kåranda är ett svårfjällat fenomen bland poliser, läkare och journalister.
Så vad ska jag säga i detta läge? Vi ses i nästa pjäs?
Nils Lundgren