Dagens nyheter i Dagens Nyheter

En gammal byreflex!

DN har knutit den utmärkta författaren Lena Andersson (LA) till sig som kolumnist. Hon debuterar idag och kastar sig direkt över EU-frågan, naturligt nog så här en dryg vecka före EU-valet. Men inlägget är en stor besvikelse. Föraktet mot icke politiskt korrekta, dvs. EU-skeptiker, osar, men någon intellektuell argumentation blir det inte. Hon börjar med att förklara hur någon kan vara EU-skeptiker: ”Det måste vara en gammal byreflex inför allt utländskt som otäckt, ohederligt och grumligt.”

Den nivån bådar inte gott för EU-frågans framtid i svensk demokrati. LA använder det slitna och orimliga greppet att säga att om EU-skeptiker motsätter sig att beslut skall ligga på EU-nivå, så skulle vi tidigare ha sagt att det är fel att de skall ligga på nationell nivå. Vi skulle säga att ”Riksbanken ska inte bestämma över penningpolitiken runt Torne träsk.”

LA är inte ensam om skamgreppet. Åtskilliga liberaler jag har debatterat eurofrågan med har kommit med just sådana löjligheter, typ, ”varför skall då inte varje hushåll ha sin egen valuta”.

Om vi EU-skeptiker skulle låta oss dras med i den sortens struntdebatt, då skulle vi tvingas kontra med typ ”om det är så bra att fatta besluten på högsta tänkbara nivå så skall vi väl inte lägga beslutsmakten i Bryssel där den bara omfattar en 6-7 procent av världens befolkning. Då skall väl en världsregering med säte i Beijing sitta och rösta om hur många timmar gymnastik årskurserna 4-6 skall ha jorden runt för att förhindra barnfetma.”

Men sådant håller vi inte på med i Junilistan. LA har naturligtvis inte bemödat sig att läsa Junilistans rapport 2008:2 där dessa frågor behandlas mera ingående. Det går att analysera och debattera seriöst vad individer och hushåll kan och bör besluta om helt själva och vad dessa kan vilja besluta om kollektivt på kommunal, nationell och internationell nivå. Hur stor skall den politiska domänen vara överhuvudtaget och på vilken nivå skall vi lägga de besluten?

Ett viktigt argument är att vi måste bevara den institutionella konkurrensen, dvs. tävlingen mellan länder och andra politiska enheter om att finna goda politiska lösningar på politiska problem. Det är denna konkurrens som har gjort Europa ledande i världen (USA är ju en europeisk skapelse). Det står att läsa om i rapporten och det är inte mina påhitt utan presentation av forskning. Det är en otroligt naiv föreställning att det skulle finnas några medelålders politiker och ämbetsmän år 2009 som vet hur vi bör möta framtiden och som därför skall få fastslå regelverk för en halv miljard människor, regelverk som sedan är nästan omöjliga att ändra.

Jag noterar att Svenskt näringslivs begåvade liberala ekonomer Stefan Fölster och Johnny Munkhammar har kommit till samma slutsats i sin nya bok Sköna Europa. Låt mig citera:

”Ingen vet vad som är bäst för alla. Därför måste var och en få försöka på sitt sätt. På det viset kan vi lära av varandra. Europas främsta styrka är mångfalden och den måste vi behålla och utveckla, oavsett hur många som tycker att de vet bättre än alla andra.”(sid 40)

Ibland känner jag en sådan ilska över politiskt korrekta som talar om oss EU-skeptiker som byfånar att jag får lust att dra till med följande:

Jag arbetade som expert på EFTA i Genève under 60-talet, skrev licavhandling och doktorsavhandling om integration och internationella företag, var ledamot av EMU-utredningen och har suttit i EU-parlamentet i fem år. Jag har rest jorden runt ett antal varv som chefsekonom på bank. Jag talar engelska och franska och hygglig tyska. Jag har läst Sofokles, Dante, Cervantes, Shakespeare och Dostovjevskij. Jag har aldrig märkt att jag skulle vara sämre orienterad i europeisk historia än våra politiskt korrekta EU-debattörer.

Men det skulle verka så skrytsamt att jag avstår. Det är säkert en gammal byreflex det också.

Nils Lundgren