Har partierna levt upp till sina mandat från EU-valet 2004?

• Junilistan överlägset bäst





• borgerliga alliansen bra





• vänsteralliansen uselt

Jahapp! Då kör jag igång min blogg inför EU-valet den 7 juni. Ambitionen är att detta skall bli Sveriges näst bästa politiska blogg. Ja, näst bästa. Den bästa är http://www.erixon.com/ och den lär jag inte slå i första taget. Jag tänkte t o m börja med att visa ett diagram jag såg hos Dick Erixon, ett diagram som ursprungligen har tagits fram av en grupp tjeckiska statsvetare.

Det första väljarna bör göra innan de går till valurnorna den 7 juni är att kolla om vi som har suttit i EU-parlamentet i fem år, har levt upp till det mandat vi begärde och fick den 13 juni 2004. Låt oss ta en titt.

Junilistan startades för att ge svenska medborgare ett alternativ i EU-valet för fem år sedan. Jag, Lars Wohlin, Eva Nisser och ett par till blev f-bannade över att varken sossarna eller borgarna föreslog en enda EU-skeptisk kandidat på valbar plats. Det innebar att de väljare som inte vill flytta den politiska makten från Sverige till Bryssel (dvs. ca 2/3 av väljarkåren), skulle tvingas rösta på vänsterpartiet eller miljöpartiet för att markera detta. Men då skulle de ju samtidigt ge vänsterpartiet mandat för att socialisera Sverige eller ge miljöpartiet mandat för friår, avskaffad ränta och stopp för tillväxten.

Något måste göras. Vi startade Junilistan som alltså heter så därför att den inte var tänkt som ett vanligt parti utan som, just det, en lista för valet i juni. Där skulle de EU-skeptiska namn som sossar och borgare borde ha haft på sina valsedlar återfinnas. Därför var Junilistan en valsedel med åtta namn och varje kandidat hade en politisk beteckning typ kristdemokrat, allmänborgerlig, socialdemokrat, liberal osv. Tanken var att väljarna skulle kunna rösta EU-skeptiskt utan att svika sitt parti genom att kryssa för en kandidat som stod dem nära ideologiskt eller partipolitiskt.

De som valdes in för Junilistan kunde därför stå till höger eller vänster, men de skulle konsekvent arbeta mot överstatlighet och för att EU-samarbetet begränsas till den inre marknaden, gränsöverskridande miljöproblem och upprätthållandet av mänskliga rättigheter. Vi fick in tre kandidater, mig, Lars Wohlin och Hélène Goudin.

De här tjeckerna har gjort en analys av hur alla EU-parlamentets ledamöter har röstat under de gångna fem åren och placerat dem i ett diagram på två skalor, en vågrät höger-vänsterskala och en lodrät för-mot-överstatlighetsskala. Så här föll den ut för de svenska ledamöterna:

Som synes har Junilistan minutiöst följt sitt mandat. Vi har som enda svenska parti konsekvent gått emot maktförskjutning till Bryssel och vi ligger spridda över höger-vänsterskalan som utlovat. Den allmänborgerlige Lars Wohlin har röstat till höger och den vänstersocialdemokratiska Hélène Goudin har röstat till vänster. Lars Wohlin gick visserligen över till kd mitt under mandatperioden, men han har självklart röstat enligt det mandat han valdes på för Junilistan. Jag själv, den marknadsliberale socialdemokraten, ligger mera åt höger än Hélène Goudin. Mission accomplished alltså, även om jag är förbluffad (och missnöjd) över att jag själv hamnar så långt till vänster i denna mätning. Jag som två gånger har utmärkts av organisationen företagarna som en av de svenska ledamöter som har varit bäst på att försvara företagarnas behov i EU-politiken.

En tröst är att det måste reta gallfeber på socialdemokraterna som brukar skälla oss för högerpopulister.

Men titta sen på de andra partierna! V och MP har röstat till vänster, men båda partierna är invalda med mandatet att verka för att Sverige skall lämna EU. Trots detta har de varit ungefär lika mycket för överstatlighet som folkpartiet och centern. Och den verkliga skandalen är naturligtvis socialdemokraterna som är helt i särklass, när det gäller att rösta för överstatlighet. Och notera att de inte ligger mycket till vänster. I valet var de mot mera överstatlighet och hävdade att man skulle rösta på dem därför att de stod till vänster. Men det vi ser här är ett extremt EU-entusiastiskt mittparti.

Och vart tog Anna Hedh vägen, hon som kryssades in som socialdemokratisk EU-skeptiker? Jag tror inte hon har velat svika sitt mandat, men inom sosseriet är det stenhård disciplin. Väljarmandat hit eller dit, här bestämmer partiet. Hon har fått rösta som de andra sossarna. Basta!

Folkpartiet och centern ligger väl ungefär som väljarna trodde. De har röstat för mera makt till Bryssel men i ganska måttlig omfattning och de har röstat för en borgerlig politik. Att Centern vill ha ett smalare men vassare EU syns inte och folkpartiets federala EU-entusiasm ligger alltså långt under sossarnas, men sådär någorlunda har de väl följt sitt mandat.

Och moderaterna slutligen? Tja, de har också följt sitt mandat. De menar att graden av överstatlighet är ungefär lagom och de vill vrida politiken åt höger. Just det har de röstat för. Moderaterna som det nya arbetarpartiet är ju en senare uppfinning.

Sammanfattningsvis har alltså den borgerliga alliansens partier någorlunda levt upp till sina mandat, medan vänsteralliansens partier har röstat enormt mycket mer för överstatlighet än de har sagt till sina väljare hemma i Sverige.

Och Junilistan har verkat i EU-parlamentet precis som vi utlovade. Systematiskt mot överstatlighet och tvärpolitiskt. Att tänka på inför den 7 juni!


Nils Lundgren