Politiskt ansvarsutkrävande, integritet på nätet och behövs Piratpartiet

Ansvarsutkrävandet är kärnpunkten i demokratin. När vi röstar på valdagen väljer vi dem som skall företräda oss medborgare i kommuner, riksdagen eller EU-parlamentet. Men det är då alldeles för mycket ståhej kring de vallöften som partierna och deras kandidater sprider ut.

Vallöften är lätta att kasta fram. Det fundamentala är att medborgarna kontrollerar hur partierna har skött sig under den gångna mandatperioden och straffar dem som har misskött sig och belönar dem som har arbetat efter sitt mandat. Det är bara när politiker vet att det är så det fungerar, som de känner sig skyldiga att göra som de har lovat. Om nästan alla alltid lojalt röstar med sitt ”vanliga” parti, får politikerna signalen att de kan göra som de vill. De kan då lova att arbeta för sådant som verkar vara inne under uppmarschen till valet och sedan ändå arbeta för det de innerst inne vill. Demokratin undergrävs.

Det är lätt att se att det har gått till på det sättet i EU-parlamentet under den gångna mandatperioden. Socialdemokraterna har framställt sig som ett EU-kritiskt vänsterparti, men undersökningen jag tog upp i min blogg i förrgår visar att de i själva verket är ett mittparti som driver en konsekvent linje för överstatlighet, för ett Europas förenta stater.

Vänsterpartiet och miljöpartiet framställer sig som partier som är emot överstatlighet och deras företrädare i EU-parlamentet är valda på mandatet att Sverige skall lämna EU. Men som framgick av diagrammet har de t o m röstat för ökad överstatlighet under mandatperioden.

Socialdemokraterna har också konsekvent stött EU:s fiskepolitik, dvs. de har röstat för att skattebetalarna och även då i norra Europa skall betala för det rovfiske utanför Västafrika som bedrivs av det ekonomiska särintresse som fiskebranschen i framför allt Portugal och Spanien utgör. Nu ändrar socialdemokraterna sig och ber om ursäkt, när de verkliga förhållandena lyfts fram i svenska medier inför EU-valet. Fint! Demokratin fungerar så långt. Men om det räcker med att man i slutet av en mandatperiod ber om ursäkt för hur man har röstat, blir det ändå fel. Sådant skall påverka valutgången om demokratin skall ha tänder.

Och nu gäller det frihet och integritet på nätet. Igår redovisade SvD hur de svenska partierna har ställt sig till de frågor som har varit uppe i EU-parlamentet kring integritet, fildelning och rättigheter på Internet. Där framgår tydligt att vi från Junilistan konsekvent har röstat som Piratpartiet lovar att rösta. Och vi har inte bara röstat, vi har lagt fram ändringsförslag i samma riktning som har fått stöd i parlamentet.

Piratpartiet och Junilistan har alltså samma syn på Piratpartiets hjärtefråga, integritet och rättssäkerhet på nätet. Vi har också samma syn på Lissabonfördraget: vi säger nej. Men i alla andra EU-frågor saknar Piratpartiet uppfattning. Men då måste man fråga sig varför någon bör rösta på Piratpartiet. Junilistan erbjuder samma frihetliga internetpolitik plus en heltäckande politik på resten av EU:s verksamheter. Tänk efter! Före!

Etablissemanget har vacklat omkring och har börjat strama upp sig först när Piratpartiets opinionssiffror skrämt dem. En mycket nyttig effekt av Piratpartiets uppdykande i svensk politik! Men jag noterar belåtet att när SvD presenterar tankesmedjan Open Europes sammanvägning av hur svenska parlamentariker har ställt sig i öppenhetsfrågor under de gångna fem åren, så kommer Carl Schlyter (MP) etta, jag tvåa och den utmärkta Eva-Britt Svensson (V) trea. Och än bättre: om man tar med alla 785 EU-parlamentariker så placerar sig ändå Carl Schlyter etta, jag femma och Eva-Britt Svensson sjua.

Behövs Piratpartiet i EU-parlamentet. Nej, men det behövs i Sverige för att skrämma etablissemanget till att lyssna på medborgarna.
Nils Lundgren