söndag 7 juni 2009

Väljarnas dom

Någon minut efter klockan nio igår kväll kom väljarnas dom. Vi var ett stort gäng samlade för valvaka på partikansliet på Vasagatan i Stockholm. DN, SvD, Sveriges radio, Aftonbladet och kanske ytterligare någon från media var med. Stämningen var god. Jag var ganska övertygad om att vi skulle få över 5 procent, möjligen 6 och förklarade på ett övertygande sätt för media, varför det borde bli så. Så kom resultatet av vallokalsundersökningen. Den gav oss 3,6 procent!

Därmed gick ridån ner för Junilistan för den här gången. Visst var det möjligt att rösträkningen skulle ge oss mer än så, men det var inte sannolikt. Och mycket riktigt. Ett tag hade vi 4 procent, men sedan sjönk det tillbaka igen. När jag nu efter midnatt har kommit hem från medverkan i Sveriges radios valvaka, är vi tillbaka på 3,6 procent.

Varför hade jag så fel i min prognos alldeles före sanningens minut? Jo, jag utgick från det enkla matematiska sambandet att när opinionsmätningarna visade en tydlig uppgång under de sista två veckorna före valet, så hade vi rimligen stöd av 5-6 procent av dem som svarade de sista två dagarna, dvs. fram till i torsdags. Om väljarna inte ändrade sig under fredag-söndag, borde vi alltså få bortåt 5-6 procent redan av detta skäl. Därtill kommer att de som säger att de skall rösta på Junilistan kan antas ha högre röstbenägenhet än de som säger att de skall rösta på de vanliga riksdagspartierna.

När vi kom in i EU-parlamentet för fem år sedan var det just det som hände. Vi hade en brant uppgång i opinionsmätningarna de sista två veckorna och fick 5,5 procent i den mätning som avslutades torsdagen före valdagen. Eftersom detta betydde att vi låg på 7-8 procent på torsdagen och högre röstbenägenhet gav en större andel av de faktiskt avgivna rösterna blev det 14,5 procent den gången.

Så gick det alltså inte nu. Vi fick bara ungefär den andel som den sista opinionsmätningen angav för sista veckans genomsnitt. Varför? Det mest troliga är att den sista opinionsmätningen gav för högt värde. Mätningarna är svåra att göra i EU-val. Det kan också vara så att Junilistan har hunnit bli ett mera etablerat parti. Fler av de tillfrågade än tidigare känner till Junilistan, gillar den och säger att de skall rösta på den, men de är inte längre lika tydligt upproriska och engagerade och går därför inte och röstar i samma utsträckning som 2004.

En annan förklaring skulle kunna tänkas vara att FI blommade upp de sista dagarna och kunde publicera jätteannonser med den karismatiska Gudrun Schyman bild. FI fick någon procentenhet mer i valet än i de sista opinionsmätningarna och de rösterna togs sannolikt från vänsterpartiet och Junilistan. (Observera att jag inte har någon invändning mot detta, om det skulle vara en viktig förklaring. Det är fri konkurrens om väljarnas röster.) Men det kan inte förklara någon nämnvärd del av Junilistans röstbortfall. Det var nog mätfel i sista mätningen.

En helt annan och mycket viktigare fråga är varför Junilistan fick 3,6 procent nu mot 14,5 för fem år sedan, en nedgång med 10 procentenheter. Jag tror vi kan visa att vi har följt vårt mandat från väljarna i vårt arbete i Bryssel och att vi har varit mycket aktiva där jämfört med andra parlamentariker. Där ligger det inte.

Däremot fanns det nog en känsla av att Junilistan inte har kunnat stoppa maktförskjutningen till Bryssel, fusket och slöseriet. Det fortgår ju. Det krävs många fler EU-kritiker i EU-parlamentet och i de nationella parlamenten för att stoppa och vända den processen. Och framför allt hade vi inte den fräschör, det nyhetens behag, som stod som en aura runt Junilistan i valet 2004. Den auran hade Piratpartiet den här gången.

Slutligen har vi problemet att Junilistan bara finns i EU-parlamentet. Medierna bryr sig inte om EU-parlamentet utom när det är EU-parlamentsval. EU-nyheter kommer från kommissionen och rådet. Därför syns inte Junilistan nämnvärt i fem år och så, plötsligt, skall vi försöka visa upp oss i en två veckors valkampanj vart femte år.

Slutsats? I oktober har Junilistan sin stämma. Då skall vi utvärdera verksamheten och besluta oss för hur vi skall arbeta i framtiden. Före dess skall vi ha en rejäl debatt om de frågorna via nätet. Försvaret av den nationella demokratin måste fortsätta.

Men då måste vi bestämma oss. Går det att bara finnas i EU-parlamentet? Och om vi måste finnas i riksdagen också, måste vi ju ha ett heltäckande program för all annan politik också. Men då kan vi ju inte vara tvärpolitiska som nu. Alltså?
Nils Lundgren

2 kommentarer:

  1. Ett mittparti beläget mellan socialdemokraterna och alliansen skulle passa mig utmärkt.

    SvaraRadera
  2. Herregud vilken tur att ni åkte ut! Att i DN säga att ni "välkomnar" att klimatmötet i Köpenhamn i höst skall bli ett "fiasko" tyder på en enorm ansvarslöshet. // Teodor

    SvaraRadera